Vad händer?
Ja, alldeles för mycket och ingenting.
Igår: Dagen började med SESAM och sedan var vi på ett ställe där man tillverkar energi. Där fick vi gå klädda i schyssta brandgula hjälpar och kolla på en massa massa sopor som de eldade och omvandlade till energi. Men det låter ju lugnt, eller inte, om man visste historien innan, under och efter besöket på detta energigrejs. Till att börja med var vi sex svenskar som skulle bege sig till en busshållplats tillsammans med fem fransar och tre franska lärare (hur det gick låter jag nästan vara osagt). Kan nämna att de är så fruktansvärt fascinerade av vår snö så att de springer oavbrutet och puttar ner varann i den förorenade svarta snön längs vägkanten iklädd något av syntetmaterial som ska föreställa vinterjackor. Kul, kul, kul.. Inte gick det snabbare för att vi hade en medelålderskvinna som släpade 200 meter efter alla andra. Vi hade dessutom valt att ta (den fruktade) genvägen eftersom den riktiga vägen är väldigt för mycket onödigt lång, men såklart halkade den franska tanten och skulle ställa sig upp och lika snabbt var hon nere på marken igen, vilket slutade med att hon provade på en svensk klassiker åk-på-stjärten-när-det-inte-finns-något-annat-att-göra. Jahapp, efter hamnade vi och bussen skulle komma ett halvt dussin minuter senare. Jobbig situation, tanten visade sig ha ont i knäet (sedan tidigare, inte av att hon ramlade), hon satt på stjärten i snön, skrattandes medan hälften av gruppen inte ens var inom synhåll. Jag och två till polare väntade på henne medan en av de andra franska lärarna fotade (något som återkom var och varannan sekund, exempelvis på snödjupet eller på en hög sopor). Efter många om och men tog hon sig upp och sakta men väldigt osäkert (med betoning på sakta) tog vi oss i tid till busshållplatsen.
Okej, som om det var nog. Som ansvarig "ledare", eller ansvarare för det gemensamma busskortet, så hade jag & I fått uppgifter om vart vi skulle kliva av och så och vi följde instruktionerna såklart ;) Märkte dock att de var felaktiga och fick gå en halv kilometer extra i 20 minusgrader. Lovar, vi uppskattade "sopstationens" värme något oerhört :-) Vi tog oss fram, tro det eller ej, och fika + en rundtur fick vi. Jag och några till uppskattade detta utan ironi medan andra visade avsmak för detta besök. Såklart frans-läraren ville ha en gruppbild på oss innan vi tog av oss hjälmarna, och "Sure!" svarade jag :P Hahhaha. Trippen hem gick inte lättare, fastän att vi hade fixat skjuts med bil till tanten, näe, det var som att försöka valla en massa får. Men det hindrade oss inte från att frysa ihjäl och ha roligt samtidigt.
Sedan kom en kväll, precis som det gjort efter varje dag hittills, och den spenderades först på Biteline, sen hos Jacks och till sist på Laserhallen, wii :-), duktig som man var (mitt lag kom tvåa i den lilla turneringen vi hade) fick man en gratisbiljett dit. Med glädjen hängandes på hjärtat satte jag mig i förarstolen i bilen och övningskörde med mamma hem. För första gången i stadstrafik och första gången på motorvägen. Det gick ju bra med tanke på att klockan var runt elva på kvällen och trafiken var...lugn.
Cheese tänker du nu, hur långt är det här egentligen, men det finns ingen ände. Hoppar dock över till idag istället ändå. Vaknade som vanligt i morse, tidigt, pallrade mig till skolan och hade tyska. Därefter blev det lunch och sedan lektion, på engelska, eftersom fransarna är här. De enda som verkligen satt med öronen på helspänn var vi, fransarna hade nästintill ett intresse somlåg på 0 i en 0-10-gradig skala där 10 representerar lärarens intresse..
Så nu är klockan snart över fem, skolan stänger fem, och jag befinner mig i skolan för andra gången den här veckan efter skolans stängningsdags. Nice säger jag bara efter erfarenhet från i onsdags då det bara var jag & I på hela skolan i typ två timmar. Hur kul som helst, nu är det likadant, bara det att vi är lite fler på skolan den här gången. Finns mycket att berätta, men jag tror inte att någon är så fruktansvärt intresserad egentligen om vad jag gör och inte gör om dagarna. Så: off I go and I will leave the computer to "checka läget"
Middag med klassen och fransoserna, plus "översovning". Josefin lovade att sjunga Sing star också, kan det bli bättre, tror inte det, eller jo, att I piggnade till. Så krya på dig.
See ya, don't wanna be ya! (because I'm going to have a great time) Hahahah, har ju Daniel att diskutera med vid middagen också, då kanske jag kan undvika fransarna som attackerar en med sina hälsningspussar.. Trodde jag skulle klara mig utan, men icke, jag hann inte ens hitta på att jag var förkyld.
Igår: Dagen började med SESAM och sedan var vi på ett ställe där man tillverkar energi. Där fick vi gå klädda i schyssta brandgula hjälpar och kolla på en massa massa sopor som de eldade och omvandlade till energi. Men det låter ju lugnt, eller inte, om man visste historien innan, under och efter besöket på detta energigrejs. Till att börja med var vi sex svenskar som skulle bege sig till en busshållplats tillsammans med fem fransar och tre franska lärare (hur det gick låter jag nästan vara osagt). Kan nämna att de är så fruktansvärt fascinerade av vår snö så att de springer oavbrutet och puttar ner varann i den förorenade svarta snön längs vägkanten iklädd något av syntetmaterial som ska föreställa vinterjackor. Kul, kul, kul.. Inte gick det snabbare för att vi hade en medelålderskvinna som släpade 200 meter efter alla andra. Vi hade dessutom valt att ta (den fruktade) genvägen eftersom den riktiga vägen är väldigt för mycket onödigt lång, men såklart halkade den franska tanten och skulle ställa sig upp och lika snabbt var hon nere på marken igen, vilket slutade med att hon provade på en svensk klassiker åk-på-stjärten-när-det-inte-finns-något-annat-att-göra. Jahapp, efter hamnade vi och bussen skulle komma ett halvt dussin minuter senare. Jobbig situation, tanten visade sig ha ont i knäet (sedan tidigare, inte av att hon ramlade), hon satt på stjärten i snön, skrattandes medan hälften av gruppen inte ens var inom synhåll. Jag och två till polare väntade på henne medan en av de andra franska lärarna fotade (något som återkom var och varannan sekund, exempelvis på snödjupet eller på en hög sopor). Efter många om och men tog hon sig upp och sakta men väldigt osäkert (med betoning på sakta) tog vi oss i tid till busshållplatsen.
Okej, som om det var nog. Som ansvarig "ledare", eller ansvarare för det gemensamma busskortet, så hade jag & I fått uppgifter om vart vi skulle kliva av och så och vi följde instruktionerna såklart ;) Märkte dock att de var felaktiga och fick gå en halv kilometer extra i 20 minusgrader. Lovar, vi uppskattade "sopstationens" värme något oerhört :-) Vi tog oss fram, tro det eller ej, och fika + en rundtur fick vi. Jag och några till uppskattade detta utan ironi medan andra visade avsmak för detta besök. Såklart frans-läraren ville ha en gruppbild på oss innan vi tog av oss hjälmarna, och "Sure!" svarade jag :P Hahhaha. Trippen hem gick inte lättare, fastän att vi hade fixat skjuts med bil till tanten, näe, det var som att försöka valla en massa får. Men det hindrade oss inte från att frysa ihjäl och ha roligt samtidigt.
Sedan kom en kväll, precis som det gjort efter varje dag hittills, och den spenderades först på Biteline, sen hos Jacks och till sist på Laserhallen, wii :-), duktig som man var (mitt lag kom tvåa i den lilla turneringen vi hade) fick man en gratisbiljett dit. Med glädjen hängandes på hjärtat satte jag mig i förarstolen i bilen och övningskörde med mamma hem. För första gången i stadstrafik och första gången på motorvägen. Det gick ju bra med tanke på att klockan var runt elva på kvällen och trafiken var...lugn.
Cheese tänker du nu, hur långt är det här egentligen, men det finns ingen ände. Hoppar dock över till idag istället ändå. Vaknade som vanligt i morse, tidigt, pallrade mig till skolan och hade tyska. Därefter blev det lunch och sedan lektion, på engelska, eftersom fransarna är här. De enda som verkligen satt med öronen på helspänn var vi, fransarna hade nästintill ett intresse somlåg på 0 i en 0-10-gradig skala där 10 representerar lärarens intresse..
Så nu är klockan snart över fem, skolan stänger fem, och jag befinner mig i skolan för andra gången den här veckan efter skolans stängningsdags. Nice säger jag bara efter erfarenhet från i onsdags då det bara var jag & I på hela skolan i typ två timmar. Hur kul som helst, nu är det likadant, bara det att vi är lite fler på skolan den här gången. Finns mycket att berätta, men jag tror inte att någon är så fruktansvärt intresserad egentligen om vad jag gör och inte gör om dagarna. Så: off I go and I will leave the computer to "checka läget"
Middag med klassen och fransoserna, plus "översovning". Josefin lovade att sjunga Sing star också, kan det bli bättre, tror inte det, eller jo, att I piggnade till. Så krya på dig.
See ya, don't wanna be ya! (because I'm going to have a great time) Hahahah, har ju Daniel att diskutera med vid middagen också, då kanske jag kan undvika fransarna som attackerar en med sina hälsningspussar.. Trodde jag skulle klara mig utan, men icke, jag hann inte ens hitta på att jag var förkyld.
Kommentarer
Trackback
