Prisutdelning på G
Den här dagen tar pris i nästintill alla förekommande kategorier som enligt vardagligt språk definieras som bra. Hur går det på morgonen, man snavar in i skolans korridorer precis som varje morgon bortsett från den tydliga skillnaden, en majoritet av klassen har inte traskat iväg hemifrån ens vid den tiden. Klockan (som inte fungerar på grund av att Blondida, mot mitt tillstånd, bytte ut sitt rums defekta klocka mot våran fungerande) visade vid mitt kliv in i rummet 08.15. Skorna var svarta (som de var när jag köpte dom) och lite blöta, inte så att det märktes på mina tio tår utan syntes endast i form av snö utanpå skorna. Men som vanligt drog jag av dosorna och placerade fabrikstickade strumpor utanpå de andra strumporna. Trallallala. Sen var dagen igång, dagen som senare skulle visa sig bli den eventuellt bästa skoldagen ever.
Strax efter det att en halvtimme passerat klockan tio på förmiddagen var det dags för lunch för gänget. Mmm, och helt plötsligt blev samtliga vegetarianer. Det som skulle föreställa skolmat var inte identifierbart och ansågs av många icke ätbart. Detta resulterade i att (åtminstone fem) av skolans elever hade täckt den vita (och odiskade) tallrikytan med nyttigheter, vilka brukar kallas för grönsaker. I matsalsdelen, som av någon konstig anledning också används till klassrum (man skulle kunna tro att det var en person med promille i kroppen som möblerat eftersom det icke är funktionellt i avseende för sistnämnda användningsområde). En helt vanlig skollunch alltså, nästan, inte alls.. Första nämnvärda punkten är Jespers tallrik som täcktes av ett berg gurka, måste nästan ha varit en hel gurka, med tanke på gurkbitarnas sammanlagda volym. Det andra som bör uppmärksammas är den diskussion som hölls i samband med huruvida man mjölkar kor. Mer behöver inte nämnas, eftersom detta inte är en sådan typ av blogg. Hur som helst blev det nivå på samhällarnas nivå och skratten skulle ekat i klassrummet (matsalen) om det inte varit för esteterna som dekorerat väggarna med ljuddämpande konst. Klockan 11.05 fick Jerre rusa iväg för att ta sig till Balders, för att spela innebandy med sina killkompisar ;o)
Vid denna punkt skulle man kunna trott att dagen var ruinerad, men så blev icke fallet. De första timmarna spenderades till plugg med Ida & Carro. Eller beror ju på hur man anser att fejjan, tetris och en påse nachos räknas till studier. Det blev i alla fall lite pappersarbete också. Men sen hände något, som ställde Ida på knä, Carro mot väggen och mig på händer.. En spetta kom in i rummet och sa något i likhet med: hej.. (okej?! hej!) . . . jo, jag såg att ni hade öppnat en påse nachos och det såg så oförskämt gott ut..! (jaha? tänkte jag och frågade om han ville ha) JA, gärna, får jag? (så stoppade han in näven och tog en nypa nachochips... får jag mer (och i samma stund som jag sa "ja" sträckte han sig efter mer, han fortsatte:) tycker ni att jag är oförskämd (Ida klämde ur sig en blandning mellan "nej" och en komplimang till svar, han tackade för sig och gick) Ja, varför inte, det är väl kul med människor som vågar ta för sig . . . Dessutom fick ju jag något att skriva om här (men det visade sig att det inte skulle bli det enda som skulle bli värt att nämna i bloggen)
Strax efter detta besök av spettan kom våra innebandykillar tillbaka med en vinst på 7-2 i Fjällräven kånken. Faktum är att det enda jag vet är att Daniel gjorde ett mål och att Eddie släppte in två, men samtidigt har jag fått veta att bristerna satt i avsaknaden av motivation. Vinst hur som helst :D
Med ett av rummen som samlingsplats blev det någon form av milkshake, med ingredienser som musik, humor, studier och gemenskap. Senare begav jag mig till rummet "längst bort" (eftersom jag har mitt rum "längst bort" åt andra hållet) och råkade kläcka ur mig något om "en läsvärd blogg" varpå det spred sig som en epidemi vid djungeln. Tänkte säga att det var blandade känslor, men då skulle jag ljugit eftersom alla kände samma avsky för dessa texter.. Men när detta stått i rampljuset ett tag, började Martins keps också sprida sig som en löpeld i djungeln. Inom en kort stund att i stort sett alla närvarande provat hans svarta keps. Eftersom fina stunder bör förevigas, valde vi att starta en fotosession. Först agerade jag fotograf för Ida och Amanda, men eftersom detta inte var en fullt så lyckad position för min del fick Ida ta över. Hur man sedan ska förklara hur det hela var i ord är nästintill omöjligt, en sak som bör upplevas. Jag lovar att detta förlängde alla närvarandes liv med flera månader (om man antar att "ett gott skratt förlänger livet" stämmer). Det vill säga mitt, Idas, Amandas och Martins. En annan som också fick sig många skratt var självaste modellen för hela fotograferingen. Förvandlingen från jeans och tröja till Martins coola keps, gepardmönstrad pläd runt halsen, ett grönt paraply samt en het attityd gjorde fotona väldigt framgångsrika. Det bör också tilläggas att modellen i fråga har mellanlångt, brunt hår med judelockar :o) Resultatet skulle ha kunnat presenterats här i form av bildbevis, men eftersom hänsyn till modellen bör tas, väljer jag att undvika detta och visa respekt för mina medmänniskor (trots att jag skulle få otroligt många bloggläsare tack vare det). Om ett eventuellt tillstånd skulle ges, finns möjligheten att foton offentliggörs.
Eftersom fotograferingen ägde rum på en offentlig plats, förekom åskådare, men modellen valde att censurera sig med hjälp av sitt gröna paraply. Dock kom en lärare förbi och hörde förmodligen vår glädje som spreds som radiovågor i skolkorridorerna. Med ett äkta leende på läpparna fick han syn på vår modell som inte hört dennes närmande. Men på grund av bristfälligt syfte till pågående aktivitet, käckte jag ur mig att det var till ett historiearbete med Jossan (som för övrigt är god vän med denne statist) ;-) Det dröjde inte länge förrän han lämnade skådeplatsen (vi fortsatte med "arbetet") och han återkom med nämnda Jossan samt andra halvan av vår "mentorliga". Det kollade mystiskt och oförstående på oss, men med ett bubblande skratt inombords, vilket gick att tyda i röstläge. Detta skulle eventuellt ha kunnat förstöra underhållningen, men icke. Med goda relationer samt förståelse lämnades vi och kunde fortsätta.. Glädjen dog aldrig ut och händelseförloppet resulterade i fina materiella minnen.
Jag vet inte hur jag ska hantera det att inte alla fick ta del av situationen. Måste ha varit det absolut roligaste som någonsin hänt i samband med studielokaler.
Den här dagen tar verkligen pris för alla skrattade skratt
"Smile, you're on candid camera"
/S and the funny gang
Strax efter det att en halvtimme passerat klockan tio på förmiddagen var det dags för lunch för gänget. Mmm, och helt plötsligt blev samtliga vegetarianer. Det som skulle föreställa skolmat var inte identifierbart och ansågs av många icke ätbart. Detta resulterade i att (åtminstone fem) av skolans elever hade täckt den vita (och odiskade) tallrikytan med nyttigheter, vilka brukar kallas för grönsaker. I matsalsdelen, som av någon konstig anledning också används till klassrum (man skulle kunna tro att det var en person med promille i kroppen som möblerat eftersom det icke är funktionellt i avseende för sistnämnda användningsområde). En helt vanlig skollunch alltså, nästan, inte alls.. Första nämnvärda punkten är Jespers tallrik som täcktes av ett berg gurka, måste nästan ha varit en hel gurka, med tanke på gurkbitarnas sammanlagda volym. Det andra som bör uppmärksammas är den diskussion som hölls i samband med huruvida man mjölkar kor. Mer behöver inte nämnas, eftersom detta inte är en sådan typ av blogg. Hur som helst blev det nivå på samhällarnas nivå och skratten skulle ekat i klassrummet (matsalen) om det inte varit för esteterna som dekorerat väggarna med ljuddämpande konst. Klockan 11.05 fick Jerre rusa iväg för att ta sig till Balders, för att spela innebandy med sina killkompisar ;o)
Vid denna punkt skulle man kunna trott att dagen var ruinerad, men så blev icke fallet. De första timmarna spenderades till plugg med Ida & Carro. Eller beror ju på hur man anser att fejjan, tetris och en påse nachos räknas till studier. Det blev i alla fall lite pappersarbete också. Men sen hände något, som ställde Ida på knä, Carro mot väggen och mig på händer.. En spetta kom in i rummet och sa något i likhet med: hej.. (okej?! hej!) . . . jo, jag såg att ni hade öppnat en påse nachos och det såg så oförskämt gott ut..! (jaha? tänkte jag och frågade om han ville ha) JA, gärna, får jag? (så stoppade han in näven och tog en nypa nachochips... får jag mer (och i samma stund som jag sa "ja" sträckte han sig efter mer, han fortsatte:) tycker ni att jag är oförskämd (Ida klämde ur sig en blandning mellan "nej" och en komplimang till svar, han tackade för sig och gick) Ja, varför inte, det är väl kul med människor som vågar ta för sig . . . Dessutom fick ju jag något att skriva om här (men det visade sig att det inte skulle bli det enda som skulle bli värt att nämna i bloggen)
Strax efter detta besök av spettan kom våra innebandykillar tillbaka med en vinst på 7-2 i Fjällräven kånken. Faktum är att det enda jag vet är att Daniel gjorde ett mål och att Eddie släppte in två, men samtidigt har jag fått veta att bristerna satt i avsaknaden av motivation. Vinst hur som helst :D
Med ett av rummen som samlingsplats blev det någon form av milkshake, med ingredienser som musik, humor, studier och gemenskap. Senare begav jag mig till rummet "längst bort" (eftersom jag har mitt rum "längst bort" åt andra hållet) och råkade kläcka ur mig något om "en läsvärd blogg" varpå det spred sig som en epidemi vid djungeln. Tänkte säga att det var blandade känslor, men då skulle jag ljugit eftersom alla kände samma avsky för dessa texter.. Men när detta stått i rampljuset ett tag, började Martins keps också sprida sig som en löpeld i djungeln. Inom en kort stund att i stort sett alla närvarande provat hans svarta keps. Eftersom fina stunder bör förevigas, valde vi att starta en fotosession. Först agerade jag fotograf för Ida och Amanda, men eftersom detta inte var en fullt så lyckad position för min del fick Ida ta över. Hur man sedan ska förklara hur det hela var i ord är nästintill omöjligt, en sak som bör upplevas. Jag lovar att detta förlängde alla närvarandes liv med flera månader (om man antar att "ett gott skratt förlänger livet" stämmer). Det vill säga mitt, Idas, Amandas och Martins. En annan som också fick sig många skratt var självaste modellen för hela fotograferingen. Förvandlingen från jeans och tröja till Martins coola keps, gepardmönstrad pläd runt halsen, ett grönt paraply samt en het attityd gjorde fotona väldigt framgångsrika. Det bör också tilläggas att modellen i fråga har mellanlångt, brunt hår med judelockar :o) Resultatet skulle ha kunnat presenterats här i form av bildbevis, men eftersom hänsyn till modellen bör tas, väljer jag att undvika detta och visa respekt för mina medmänniskor (trots att jag skulle få otroligt många bloggläsare tack vare det). Om ett eventuellt tillstånd skulle ges, finns möjligheten att foton offentliggörs.
Eftersom fotograferingen ägde rum på en offentlig plats, förekom åskådare, men modellen valde att censurera sig med hjälp av sitt gröna paraply. Dock kom en lärare förbi och hörde förmodligen vår glädje som spreds som radiovågor i skolkorridorerna. Med ett äkta leende på läpparna fick han syn på vår modell som inte hört dennes närmande. Men på grund av bristfälligt syfte till pågående aktivitet, käckte jag ur mig att det var till ett historiearbete med Jossan (som för övrigt är god vän med denne statist) ;-) Det dröjde inte länge förrän han lämnade skådeplatsen (vi fortsatte med "arbetet") och han återkom med nämnda Jossan samt andra halvan av vår "mentorliga". Det kollade mystiskt och oförstående på oss, men med ett bubblande skratt inombords, vilket gick att tyda i röstläge. Detta skulle eventuellt ha kunnat förstöra underhållningen, men icke. Med goda relationer samt förståelse lämnades vi och kunde fortsätta.. Glädjen dog aldrig ut och händelseförloppet resulterade i fina materiella minnen.
Jag vet inte hur jag ska hantera det att inte alla fick ta del av situationen. Måste ha varit det absolut roligaste som någonsin hänt i samband med studielokaler.
Den här dagen tar verkligen pris för alla skrattade skratt
"Smile, you're on candid camera"
/S and the funny gang
Kommentarer
Postat av: Martin
Min keps! www.latitude64.se
Trackback
